Kungsleden del 2

Igår kom vi fram till Kvikkjokk, en dag senare än beräknat. Vädret fortsätter att vara emot mig och det har blåst rejält på kalfjället, självklart motvind. Den här delen av Kungsleden bjuder ju även på en del skidåkning i skogslandet så det har varit skönt att få lite lä av skogen.
Även fast vädret inte riktigt är med mig, ännu, njuter jag det här livet. En fot framför den andra och sakta glida framåt och lägga kilometer för kilometer efter sig. Anette var inte riktigt lika förtjust efter första dagen och var beredd att ge upp om det bara funnits en bilväg till Sitojaur. Hon svängde dock om ju längre vi skidade och jag tror inte att det kommer dröja allt för länge innan hon ger sig ut på fjälltur igen, fast då kanske det mer kommer att handla om dagsturer.

Även den här etappen har jag mött nya roliga bekantskaper, främst i form av stugvärdar. Åke i Sitojaur har stor erfarenhet av att vistas i fjällen och det var kul att diskutera etappen mellan Kvikkjokk och Ammarnäs med honom. En etapp som han planerar att vandra till sommaren.

Sträckan mellan Saltoluokta och Sitojaur går mestadels på kalfjället. Vinden låg på rakt emot oss och vi var inte sugna på att sätta oss utomhus för att äta lunch. Vi skidade på fram till raststugan och möttes av en uppvärmd stuga. I raststugan satt en familj och eldade av nödveden för att värma sina mackor!?!

Sikten var bra hela dagen och utförsåkningen ner till stugan var skön. När vi kom ner till Sitojaur avtog även vinden och det klarnade upp och blev en fin kväll.

Dag två var planen att skida över till Aktse, äta lunch, och sedan skida vidare till Pårte. Vi kom till Aktse vid halv tolv efter att ha stretat i motvind och dålig sikt på fjället i fyra timmar. Anette som saknar stålkanter på sina skidor hade dessutom gått nedför fjället, bärandes skidorna. Stugvärden sa att det skulle ta 8-9 timmar till Pårte, snön vräkte ner, så vi beslutade oss för at stanna över natten.

En lugn eftermiddag och tidig kväll gjorde att vi vaknade redan klockan fem. Klockan sju begav vi oss mot Pårte. Nu hade vinden avtagit men sikten var fortfarande dålig på högre höjd vilket gjorde att vi inte såg något av omgivningarna. Sträckan mellan Aktse och Pårte är nästan helt platt och man skidar mestadels i skogskanten längs sjön. Sex och en halv timma tog del mellan Aktse och Pårte inklusive ett kortare lunchstopp och några korta ”ståpauser” med intag av nötter.

Av stugvärden i Pårte fick vi bra tips om hur man torkar egen mat, vilket jag varit sugen på att testa. Till hösten ska jag ta tag i det. Hon kan även nu rapportera till sin pappa att ”tjejen med hunden” har passerat, även om hunden just här var utbytt mot Anette, eller släpkärran som Åke skämtsamt kallade henne.

Sista etappen till Kvikkjokk är lättskidad och vi hade bra väder även om vi inte fick se solen idag heller. Ingen vind och någon enstaka minusgrad, riktigt bra skidåkarväder. Anette kämpade på bra med träskidorna i klibbföret och är nog en av få som skidat den här sträckan med Tegsnässkidor. Många äldre, utländska, herrar har varit fascinerade av hennes skidor och även fotat både dem och henne. Tack för sällskapet!

Idag har jag vilodag i Kvikkjokk och Rossi och jag laddar för nästa etapp. Pulkan är lastad med tält och jag ser framemot att se vad den hör sträckan bjuder på. Förhoppningsvis lite mera sol och mindre vind 😎.

/Susanne