Även om det tar emot att erkänna så är den bistra verkligheten att alla skiddagar inte är puderdagar och efter att ha inventerat mitt skidföråd förra året så insåg jag att i stort sett alla min skidor var minst 100mm i midjan och bäst lämpade för djupare snö. Även om det går att åka på hårt underlag med både mina Rossi Squad7 och Head Motörheads så kändes det som om det var läge att titta på något lite mer pistorienterat. Jag ville dock inte ha en ren slalomcarver, det kan ju dyka upp ett område med orörd lössnö när man minst anar det, utan en modern all mountain skida med tygndpunkten på piståkning vilket i dagsläget innebär ett midjemått kring 85mm och tip och tail raise med camber under foten.
Med detta i sikte drog jag till Åre på skidtestarhelg för att hitta mina nya skidor för hårda pistförhållanden. Åre bjöd på perfekta testförhållanden för den här typen av skidor, stenhård konstsnö som förvandlades till isfläckar och mjuka pucklar när tillräckligt många hasat sig ner för Gästrappet. Här är mina tankar kring de skidor jag testade och lite mer info om den skida jag till slut valde, Rossignol Experiance 88. Med undantag av Head skidorna så finns dessa modeller kvar även i år.
Stöckli Stormrider 88; Dyra, välbyggda och hårda som järnspett plöjer Stöckliskidorna genom det mesta snarare än dansar upp på. Om det hade varit endast isgrepp jag varit ute efter hade detta varit mitt val, men det finns lekfullare och mer lättåkta skidor som har nästan lika bra grepp. Kräver en driven och stark/tung åkare som är villig att arbeta hårt för varje sväng.
DPS Cassair 85; Vridstyva och bra grepp på hårt underlag. Den lätta vikten gör dock att de kastas runt för mycket i uppåkta förhållanden. Det i kombination med det relativt höga priset gjorde att jag strök dem från min lista
Head Rev 85; Heads racingarv märks i dessa rappa och dämpade skidor med mycket bra isgrepp, nästan i klass med Stöckli. De trivs bäst på skär och blir lite oroliga när man cruisar. De känns också lite ”döda” jämfört med de mer lekfulla skidorna jag testade och funkade inte lika bra i de lösare pucklarna. Har ersatts av Monster 88 i år.
Salomon Q-85; En betydligt billigare skida än de övriga, framförallt jämfört med Stöckli och DPS, och det märks också. Lättåkt och rätt OK på det mesta men helhetsintrycket blir ganska tråkigt, ger inget tillbaka.
Blizzard Brahma; Det här är skidan jag trodde jag skulle köpa innan jag åkte till Åre. Funkade fint så länge det inte var stenhårt. Rapp och lekfull över pucklarna. Tyvärr var isgreppet inget vidare och jag litade inte på att skida skulle hålla kanten när det blev hårt. Det går emot andra recensioner jag läst så det kan ha varit dåligt preppade skidor, hur som helst blev det inga Blizzard för mig denna gång.
Rossignol Experiance 88; Rossignols historia är en riktig berg och dalbana där de ena stunden leder utvecklingen av nya skidor, med till exempel Banditserien, för att sedan nästan försvinna från marknaden. De senaste åren har de varit på toppen igen med sina friåkningskidor i 7-serien. Experiance 88 har samma Hollowtech konstruktion som håller nere vikten utan att offra vridstyvhet under foten. Det Rossignol kallar Autoturn rocker, 70% camber och 30% tip och tail raise, gör att skidan är lätt att få in i svängarna samtidigt som man kan behålla skäret om man lägger upp den på kant. Den är också lätt att variera mellan storslalom och slalomsvängar, även om den trivs bäst med det förstnämda. När det blir mjukare så fortsätter skidan att vara pålitlig och flyter fint ovanpå, även om jag inte skulle välja den för en puderdag. Just kombinationen mellan den lättåkta lekfullheten och det stabila isgreppet och responsen gjorde att jag valde Rossignol Experiance 88 som min nya skida för piståkning.
// Anders
aventyrslust.com 