Kungsleden del 4

Nu har jag skidat de tre sista dagsetapperna och det är med blandade känslor som jag kommer fram till slutdestinationen Hemavan.

Innan jag påbörjade del 4 hade jag en vilodag i Ammarnäs. Solen sken från klarblå himmel och Rossi och jag satt på isen och njöt. Jag hade gärna tagit en halvdag till Aigertstugan i det fina vädret med Rossi behövde vila. Dessutom hade vi bokat upp boendet för två nätter.

När jag dagen efter spände på mig skidorna och pulkan hade molnen åter lagt sig som ett lock över fjällen. Och de kröp längre och längre ner. På Tjulåns is satt en skylt som pekade mot Hemavan. Vi började följa den men jag visste att det ganska snart skulle börja gå uppför mot Aigert. Några skyltar mot Aigert kom dock aldrig och inte klättringen heller. Bara att vända om och se var det blev fel. Efter lite letande kom vi rätt. Det var väldigt dåligt skyltat mot Kungsleden Syd i Ammarnäs.

Klättring uppför till Aigert och sen ännu mera klättring upp till Kungsledens näst högsta punkt. Därefter spännande utförskörning i skogen till bron över ån. En kort bit till i björkskog innan vi var framme i Servestugan. Som oftast blev vi förpassade till säkerhetsstugan där hundrummen oftast finns. Jag trodde att vi skulle bli själva där men efter ett tag dök det upp två killar på löparskidor med en tik som drog pulka. Alltid trevligt med sällskap, och de här hade en del erfarenheter att dela med sig av.

Dagen därpå kom vi iväg vid halv åtta. Molnen hade lättat lite men det var fortfarande ingen sol. Sträckan mellan Serve och Tärnasjö var otroligt vacker. Lite lätt böljande runt bergen. Temperaturen låg precis under nollan och bara lätt vind. En fantastiskt vacker skiddag. Utförskörningen till Tärnasjöstugan var även den bitvis ganska spännande men jag klarade det utan att vurpa. Hittills har det bara blivit två vurpor, och de har båda varit i väldigt mjuk snö.

Lunch i Tärnasjö innan vi fortsatte mot Syterstugan. När vi precis passerat sjön kom solen fram i tio minuter, vi passade på att stanna och njuta.

Syterstugan ligger väldigt vackert precis på gränsen till kalfjället och med bäcken som skär av precis mellan skogslandet och kalfjället.

Anders hade skidat från Hemavan för att möta upp i Syter. När jag kom hade han hunnit duka upp med lite kallskuret, ostar och en lite flaska champagne. 😋🧀🍾

Sista skiddagen hade jag hoppats på en riktigt fin skiddag där jag kunde njuta och inte riktigt vilja åka ner från fjället. Jag tyckte att jag förtjänade det efter allt oväder som varit. Vädergudarna tyckte dock annat och bjöd istället på mulet väder med hårda vindar och bitvis snöblandat regn.

Vi satte på stighudarna och påbörjade den sista långa stigningen. Lite lätt klibbsnö då temperaturen låg precis runt nollan. Bara att streta på. När vi kom upp på toppen var det av med hudarna och sedan glida nerför en skön backe. Därefter är det ganska platt fram till raststugan. Vinden låg på rakt emot oss med 20 m/s, enligt vindmätaren i Viterskalet, och det klibbade ordentligt under skidorna. Med höga styltor gick jag fram till raststugan. Tog in skidorna och strök på lite glidvalla och lät det torka in medans vi åt macka och drack varm choklad.

Ut i blåsten igen och hoppas att glidvallan skulle hjälpa. För Anders gick det bättre men med pulkan hade jag svårt att hålla glidet uppe och det byggde under hela tiden. Jag stannade och skrapade bort snön men fem meter senare såg det likadant ut igen. Till slut tog jag av mig skidorna och gick. Efter någon kilometer ändrade snön karaktär och jag kunde ta på mig skidorna igen. Mycket bättre. Nu hade vi dessutom kommit i lä vilket gjorde att allt kändes bra igen. För ett litet tag i alla fall. När vi kom fram till Viterskalsstugan tog vinden i med full kraft igen. Vi tog skydd i stugan och åt vår lunch. Det trevliga stugvärdsparet startade upp våffeljärnet enbart för min skull. Så fantastiskt gott och vilken service.

Sista biten till Hemavan gled på ganska bra. Ju närmre Hemavan vi kom desto mer övergick det i regn. Bara att skida på och till slut kom vi fram till portalen som visade att vi var framme.

Om någon hade frågar precis då hade jag sagt ”Aldrig igen”, men nu med en dags distans skulle jag säga att jag kunnat vända om och skidat hela vägen tillbaka på direkten. Det har varit en helt fantastisk tur och jag har fått uppleva och lärt mig väldigt mycket.

De sista dagarna har tankarna kretsat kring vad som kommer att bli nästa tur. Jag har en del förslag och ska sätta mig med kartorna när jag kommer hem. Först ska jag njuta av alla upplevelser som den här turen  har bjudit på.

Följ mig gärna på Instagram och Facebook samt håll koll här där jag håller er uppdaterade om hur tankarna går kring kommande turer. Dessutom kommer jag lägga upp lite bilder från den här turen.

Ha det gott!

/Susanne